Meny Stäng

Undervisningspass 1 – Dopfunt

En dopfunt är gjord av sten, trä eller metall och fylls med vatten när den används vid dopet. Ordet funt kommer från latinets fons, ”källa”.

I början skedde dopen utomhus i vattendrag. Fornkyrkans dopgrav var som en bassäng och placerad i ett separat rum. Lite senare kom dopfuntarna.

I medeltida kyrkor var dopfunten oftast placerad vid ingången för att påminna om att man genom dopet blir medlem i Guds familj och välkommen i kyrkans gemenskap. Mellan 1600- till 1800-talen flyttades dopfuntarna fram i kyrkan.

Dopet är ett av de två sakramenten i Svenska kyrkan, det andra är nattvarden. I de båda heliga handlingarna lever berättelsen och löftet om Jesus Kristus vidare och ger gemenskap med kristna i alla tider.

Enligt Kyrkoordningen som är Svenska kyrkans regelverk, ska dopet ske i rent vatten genom begjutning, översköljning, eller nedsänkning. Vatten har alltid varit en symbol med olika betydelser. Det står för renhet men kan också vara farligt. I kristen tro rymmer dopets vatten ytterligheterna död och liv. Den som döps dör och uppstår med Kristus, och genom dopet upptas den som döps i Kristi kyrka.